Strax innan lokal utgång

En av de killar bland lokalbefolkningen som jag bedömt faller under beteckningen "bra" talade precis om för mig på telefon att han varit på plutonchefsutbildning som på förhand ombetts innefatta endast personer som inte för tillfället befann sig i en krissituation i livet, så som skilsmässa eller nyligen upplevt dödsfall, och där man i veckas tid tillsammans med en beteendevetare suttit i en grupp med tio personer och försökt tala om vem man var och varför man var som man var.

- "Men det är ju liksom inte som att hitta den felande länken i trasig bilmotor!" sa han över telfonen till mig.
- "Nej, det är det inte."
- "Det är ju något helt annat."
- "Varför är det det då?"
- "Ja, den frågan ställde de ju hela tiden under hela veckan också - jag tänkte faktiskt på dig emellanåt. Det är ju jättesvårt att svara på. En kille som har svårt att vara social med de andra och som andra stör sig på och stöter ut för att han är så jobbig kanske fick en kram för lite när han var liten, liksom, man kan ju aldrig veta. Det är ju så himla personligt."
- "Ja."
- "Men hon som höll i kursen hade ju en massa termer som hon använde för att beskriva saker på - att min ilska var sekundär eller vad hon sa; att den var en reakion på något annat, liksom. Och att det fanns försvarsmekanismer och allt var det var."
- "Jaha, så hon använde de teoretiska termerna?"
- "Ja."
- "..." (helvetes förtegenhet)

Psykoanalysens mödrar

Det finns nu inte längre något att förstå,
säger mina spöken
Jag svarar, att i just det här ögonblicket vill jag stanna
jag vill inte att hon ska förstå att jag är gjord av oroliga atomer
- Vad flink du är
- mmm
- Det här vad bra
- Ja, det vad det

När hennes läppar möter min nakna hud, fryser jag till
Senare den dagen, läser jag första raderna i boken " med kapitalet som vapen".
Jag går längs Karl-johan, hela världen är en lögn
och vi har gått på det allihop
vi är lurade allihop
det mest lurade är vi som har intalat oss själva att vi inte är det.

- Du är så pen
- ...du också

När ljuset åter tänds, bli Memphis ett ensamt ställe,
vi röker tid, avfärdar jorden som en stort hål
som vi människor försöker förvalta så gått det går
Han säger
- Jag tål inte att alla är så jävla taskiga mot varandra
- Du har helt rätt, du har helt rätt

Vattnet från duschen
dina bröst täcks av skum
skrattar
Jag är väldigt trött
men mina gröngrummliga ögon möts av höstsol
Oslo taken verkar vara barmhärtiga idag

L, Oslo

Den depressiva positionen i den normala emotionella utvecklingen

"Under inverkar av den goda cirkeln blir den depressiva oron uthärdlig genom att barnet börjar upptäcka att, då tid ges, någonting kan göras åt hålet och de olika effekterna detimpulsen på moderns kropp. Driftslivet blir därmed friare och större risker kan tas. Skulden ökar, men det sker också en intensifiering av driftsupplevelsen och de fantasiföreställningar som knyts till den, vilket leder till en rikare inre värld som i sin tur ger upphov till ökad förmåga till givande.

I analysen ser vi detta gång på gång då den depressiva positionen uppnås i överföringen. Vi bevittnar ett uttryck för kärlek som följs av oro för vad som sker med analytikern och också av hypokondrisk ängslan. Eller vi bevittnar någonting mer positivt, nämligen en frigörelse av driften och en utveckling mot personlig rikedom, en ökning av potensen, kraften, eller den allmänna förmågan till sociala insatser.

Det förefaller som om individen efter kan samla minnen av erfarenheter som upplevts som goda, vilket gör att erfarenheten av modern som den som "håller" situationen blir en del av självet, assimileras i jaget. På detta sätt blir den reella modern efterhand allt mindre nödvändig. Individen förvärvar en inre miljö. På detta sätt kan barnet finns nya upplevelser och erfarenheter av "situationshållande" och kan så småningom utan agg bli den som "håller" situationen för någon annan."


Och 411 sidor till av nödvändigt vetande.

Jag är så jävla trött på att inte förstå mig på mig själv!

Jag är sjukt trött och arg som FAN på vår organiskhet - och på experter som väljer att hålla käften.

KK-relationen

Henrik säger:
tja
hur mår du?
Christine Sofia Dagny säger:
hallå hallå
feber och sjukdom
hur är det själv?
Henrik säger:
ajdå
jag som tänkte fråga om du ville sova med mig inatt....
vad tråkigt att höra, är de illa?
Christine Sofia Dagny säger:
hehe
har haft feber i två nätter
men börjar släppa nu
Henrik säger:
svininfluensan?
Christine Sofia Dagny säger:
dte hoppas jag inte
jag ska nog hur som helst hålla mig ifrån dig oavsett
om det är svininfluensan eller inte
Henrik säger:
jag förstår
men jag hoppas du hör av dig när du bli frisk
Christine Sofia Dagny säger:
hehe det får jag göra
händer i kväll då?
Henrik säger:
ska ut med några kompisar
friday it is after all
Christine Sofia Dagny säger:
gött gött
Henrik säger:
nä, nu ska jag hoppa in i duschen, men krya på dig
puss puss
Christine Sofia Dagny säger:
japp
ha de

Jag kramar 2-åriga huvuden

Två timmar ensam med tio 1 - 2-åringar på en förskola igår. När den ena klättrar över hindret för dörren, slår den andre den tredje i huvudet och jag tvingas välja: uppsikt eller tröst? Jag bedömer att ettåringen inte klarar sig själv i hallen, utan springer efter honom och sätter honom snabbt på höften innan för att hinna återvända till tvååringens gråt innan den övergår till ångest. Väl framme är tvååringen högröd och svettig. Jag skyndar mig att omfamna honom ömt och kyssa hans hjässa. Barnet som slagit honom är i samma ålder och försöker trösta genom att räcka över ett plastägg.
- "Han vill nog inte ha ägget nu." (det var ägget som hade slagits i huvudet tidigare)
- "Nä."
- "Du får säga förlåt till honom."
- "Låt, Hanne!"
- "Förlåt, sa Elias nu, Johannes!"
- "..."
- "Förlåt, sa han."

Nåväl, säg mig nu - var kommer kulturella konstruktioner in i den här bilden (förutom genom språket)? I form av västerländsk moral? Well, visst finns det känslomässiga grunder för den moralen, i så fall?